Drösvis av pseudo-seriösa vuxenpoäng cashade jag in när jag i tisdags, stel som en pinne och med gravallvarlig jag-vet-minsann-vad-jag-pratar-om-min, mässade framför en videokamera om folkbibliotekens framtida roll i det livslånga flexibla lärande bla bla bla….
Herregud, is this me??
Tänkte först ligga lite lågt med eländet, men så sa jag till mig själv att Åke! man ska stå för det man gör och inte mjäka, och man ska ha en klädsam ironisk distans till det man sysslar med….
så med andra ord, här är “mästerverket” :
Folkbibliotekens framtida roll i det livslånga flexibla lärandet
(klicka på länken till höger)
Psst, om du liksom jag inte riktigt pallar med att se på sammanbitna entoniga utläggningar med klyschvarning, så gör som jag: skippa videon och läs artikeln istället! 
Inte var du stel Åke. Seriös och eftertänksam på ett bra sett tycker jag!
Helt plötsligt kan jag inte stava, vi säger att det är stockholms dialekt helt enkelt.
En väldigt intressant artikel och en bra förkortning av den i föredraget! Det kan inte vara lätt att prata när man egentligen inte har någon verklig publik, bara en kamera. Men du gjorde det bra!
Tack för snälla kommentarer!
Hej Åke!
Kul att se och höra dig som alltid. Håller med dig – du var stel som en pinne – men just därför sporrar du mig och säkert många andra att ta till kameran när vi har något vi vill förmedla. Vågar du bara – är mer än hälften vinst.
Tack Kjell-Arwe, ja du har säkert rätt i det du skriver! Bättre en pinne i rutan än ingen alls